Vilken fantastisk och dramatisk kväll vi hade. Wojtek balanserade på scenens kant när han dirigerade, och så Ewa kollapsade vid slutet (det var verkligen kvavt på scenen). Det fanns en läkare bland publiken, och när Ewa återfick medvetande ställdes hon i mitten på scenen och fick stående ovationer. Tonåringar i publiken trodde att allt var avsiktligt regisserat för att höja spänningen. Nedan konsertens manus.
Tillsammans 25 år-13 140 000 minuter, samma högljudda kaos varje gång vi möts! Hur har vi uthärdat? Vi har ett hemligt recept för en lyckad kör, som vi kommer avslöja ikväll, var och en ingrediens separat, och illustrera detta med sånger.
Vi börjar med den tyngsta ingrediensen: man tar c:a 70 kilo maestro. Då kan vi kliva in i djupaste vatten, med öppen mun dessutom. Vilket vi gör i en gammal “spiritual” fr. 1901 Wade in the water
Nästa ingrediens: ta 3 välfyllda skopor med kärlek, blanda omsorgsfullt med lika mycket förtjusning. Detta garanterar känslan av float när man sjunger om just kärlek, må det vara mästerverk från 1500talet eller nutida sånger. Ni kommer höra Thomas Morleys komposition till Shakespears soneter: om Philomelas förlorade kärlek (Though Philomela lost her love), om ett älskande par som rullar i hö (It was a lover and his lass), vår Evert Taubes fantastiska kärleksförklaring i Så skimrande var aldrig havet
Nu kommer en av basingredienserna: Guds försyn. Vad skulle vi ta oss utan våra skyddsänglar? Receptet föreskriver 1 skyddsängel för varje körmedlem, vi fuskar inte, Wojtek får också en.
Änglar är eviga så vi kan åberopa våra skyddsänglar i så pass tidsskilda stycke som 49 psalm från 1600 tonsatt av Mikołaj Gomółka till J.Kochanowskis översättning av Davids psalmer, samt nutida verk Agnus Dei av Bob Chilcott.
En ingrediens som absolut inte får förbises: c:a 2 matskedar vemod. Utan den ingrediensen är det svårt att förmedla den tröst som musiken ger oss. Vemod kommer illustreras med en polsk folkvisa Rönnbärsången, efter det kommer Wojtek att trolla fram melankoli i F.Chopins Preludium
En oumbärlig ingrediens vänskap: Ta lika mycket som du väger, snåla inte med den ingrediensen, och, om det behövs, krydda med tårar. Nu kommer vi övertyga er med hjälp av Marta att inget annat räknas mer än vänskap som skapar sammanhållning, både i kören men även med er : vår trogna publik. Youve got a friend är en sång som alla känner. Carol King sade att det var egentligen inte hon som komponerade den utan hon fick den av ett högre väsen
Receptet föreskriver att vänskap blandas väl med skratt och humor. Detta får vi utlopp för i vår klubb för starka damer: En byrå för hopplösa fall. Vi är inte feminister, vi älskar er herrar, men ibland ägnar vi lite tid åt att granskar era tillkortakommande. Det får ni höra nu i en sång från Byråns egen kabaré, vår egen version av Besame mucho, som i sin tur bygger på R. Schumanns pianokonsert nr 54. På svenska O vilken macho!
På tal om den kvinnliga aspekten av kören. Enligt psykologer så har vi kvinnor lättare än män att skapa relationer, och det sägs att skvaller är det kittet som hjälper här. Nu får ni höra ett praktexempel på skvaller, nämligen Fågelskvaller. Poeten Julian Tuwim skrev en dikt till barn, och Henryk Mikolaj Gorecki komponerade musik. Den är mycket modern, svår att sjunga- ni har blivit varnade, men den återspeglar skvaller på ett verkligen träffande sätt.
Vår enda herre kommer bidra nu med den essentiella ingrediens som inte bara damkör utan varenda människa behöver, nämligen: tron på framtiden, visioner drömmar. Wojtek komponerade den inspirerande sången som en del i musikalen Alice i Underlandet, till Andrzej Strzeleckis text.
I Wojteks sång finns en ingrediens som är svår att mäta med skopor, eller i deciliter, nämligen passion för musik. Hör och häpna att vi har funnit känslan av äkta passion hos våra svala finska grannar, i en sång av nutida komponist Illka Kuusisto The Land of Music. Han är även kördirigent, 91 år gammal och still going strong. Världsstatistik visar att dirigenter har den hälsosammaste yrke – de lever längst av alla yrken. Wojtek förberedd dig på minst 25 år till.
Tillsammans har vi nu vandrat länge, vi har haft roliga stunder men även tuffa utmaningar. Vi delar många minnen, och de frammanas varje gång vi sätter oss tillsammans i en ledig stund och minns våra resor, eskapader. Det skadar inte att ta en drink då, varje kör behöver sådana stunder, och andra med. Detta fångas förträffligt i sången Memories av Maroon 5 där man utbringar “Toast to the ones here today”
En kanske underskattad ingrediens, men inget kan åstadkommas utan den – ärlighet, Ibland måste man även blanda in två-tre skopor ilska. Men, utan sådan stålbad vissnar all kraft i gruppen – styrka får man bara av sanning. Så Led oss Gud, med hjälp av Wojtek, in i den mest äkta uttryck av känslor i våra sånger. Nu en gospel av Doris Akers, en förnäm komponist och sångare, med 500 sånger på sitt konto, kallad Miss Gospel Music.
Det som inte kan överdoseras är glädje. Om det blandas in i tillräcklig mängd i musiken så kan man höra skogen sjunga, så som i Morgonen, komponerad av Oskar Lindberg till en dikt av Johan Runeberg, en finlandssvensk 19hundratalets författare. Det är han som skrev Finlands nationalsång.
Sist men absolut inte minst: den ingrediens som är en bristvara i det moderna samhället: tacksamhet. Om man omfamnar livet med tacksamhet blir man glad för varje ny dag, och vill ge hellre än ta. Sådana är mina körkompisar och jag är innerligt tacksam för detta.
Vi är även tacksamma till vår trogna publik, till de som stödjer vår verksamhet: polska konsulatet, och Nylöse kyrkan (representerad här av Tobias Olsson). Vår tacksamhet för musik, för möjligheten att uppleva och sjunga den, lyfter oss över generationer av musiker – vi står på giganternas axlar. Inget uttrycker tacksamheten Till musiken vackrare än Franz Schubert.
W dwie godziny, czyli mgnienie oka, przetoczyła się nasza 10 letnia historia. Motto przedstawienia to:
Dobre zdjęcie potrafi ujawnić ukrywane uczucia: Hania z wyrzutem patrzy na mnie gdy zamiast niej to ja tańczę z Danusią.
W niedzielę 27 stycznia był nasz występ w Galerii Wzgórze. Franek Kukioła i jego galeria to absolutny fenomen! Franek jest fantastycznie elegancki, kulturalny, ciepły, życzliwy i bezinteresowny. Galeria ma klimat sprzyjający bohemie i oddawaniu się sztuce: wszędzie obrazy, starocie, stare sklepienia. Czułyśmy się tam jak ryby w wodzie. Publiczność też dopisała, bo śmiała się we właściwych miejscach, a śmiała się głośno i zaraźliwie.
A potem było nagranie w studio nagrań kochanego Dawida – miał świętą cierpliwość do naszego braku obycia studyjnego. Teraz już je zdobyłyśmy. 
Ach co to był za wieczór! Tym razem kabaret nie tylko szalał, ale puszczał też lekki smrodek pedagogiczny w postaci quizu. Ale była walka! “Hallo! Verdi czy Puccini?! Kto wie?” Z czterech konkurujących grup najlepiej wypadły Organy. Cymbały, Fujary i Klarnety bardzo się starały, ale przegrały, choć niewielką ilością punktów. Aż cud, że Sędziemu udało się zapanować nad rozentuzjazmowanym tłumem. Na pociechę po przedstawieniu i polonezie wszyscy zajadali się najprawdziwszym kawior z bieługi dostarczonym nam z prosto z Petersburga. 
Były luksusowe damy, jak np Ewa w odjazdowej kreacji. 
No i byłyśmy my. Jak zwykle wspaniałe, dowcipne, życzliwe, śpiewające i tańczące. 
Największe wrażenie na publiczności zrobił dramat antyczny do menueta Boccheriniego p.t. Żona wkurzona: z prologiem, exodosem, 3 epejsodionami, oraz cierpko komentującym wydarzenia chórem z koryfeuszem, np Ona już nie marzy, żeby jej coś obnażył. 
Żal tych którzy nie dostali biletów. Ale, prosimy nie rozpaczać! 
Najwyższy czas zaplanować obchody. Ja załatwiłam już DJ
Definicje
Kabaret też dopisał, szczególnie fetowano prawykonanie Ody do radośći, czyli hymnu UE w wersji zdezorientowanych imigrantów w Szwecji (tekst do sprawdzenia w kategorii Piosenki). Marysia na zdjęciu po prawej stronie. 
A tu inny hit – pokazujemy jak pierwszego dnia po ślubie od razu go w łeb. Hania lepsza od Banaszak!
I oczywiście faworyt publiczności Maniana 
Na próbach też bywa wesoło! Tu ćwiczymy chórek a la Dana dla Danusi która się boi sama spać
