Biuro Spraw Beznadziejnych

Vårt jordklot: börjar vi bli oberoende av geografi?
Människan lär sig att överkomma geografiska begränsningar. Först var det navigering med skepp, vilket skapade hamnstäder. Teknologisk utveckling har gjort oss mer och mer oberoende av naturförutsättningar: öken frodas i Israel, Dubai. Finns det begränsningar som består trots teknologisk utveckling?

Biologi: frihet och jämlikhet är svurna fiender: är utopier om jämlikhet biologiskt dömda?
Vi agerar fortfarande som våra föregångare i jägarsamhällen. Livet är tävlan: fredlig när inget fattas, krigisk annars. Samarbete är bara ett verktyg för konkurrens. Naturen struntar i självständighetsförklaringen och därför föds vi alla ofria och ojämlika. Naturen älskar olikhet som material för det naturliga urvalet. Ojämlikheten växer med civilisationens komplexitet. 30% av den sammanlagda förmågan i ett samhälle är lika med den av resten av samhället. Fortplantning är viktigast för naturen. Länder med låg födelsetal kommer att tuktas av mer virila och fertila grupper. Om civilisationsbygge handlar om att skapa lagar och institutioner som dämpar biologisk orättvisa, varför förnekas biologiska skillnader?

Ras: motsägelse i resongemanget?
Om Afrikas svarta befolkning inte har skapat någon civilisation beror det sannolikt på att klimatmässiga och geografiska förhållanden lade hinder i vägen. Skulle vita människor ha lyckats bättre under sådana förhållanden? Hur kan de förklara att kulturer under nästintill identiska geografiska förhållanden har utvecklat helt olika institutioner och teknologier. Borer i Afrika?

Karaktär: hur skall samhället veta vilken är hero vilken skurk?
En hjälte uppstår som resulat av sin egen karaktär och yttre händelser. En konservativ röst som balanserar nya idéer är viktigare än själva de nya idéerna – precis som rötterna är viktigare än kvistarna. Rå makt ofta segrar över moral så civilisationer måste aktivt bevara och föra vidare kloka ledares visdom. Hur ska ett samhälle skilja på bevarande av värdefull historisk visdom och upprätthållande av skadliga, förlegade maktstrukturer? Om den konservativa bromsen alltid prioriteras, riskerar inte samhället att förlora den anpassningsförmåga som krävs för att överleva nya kriser? Är Trump konservativ, globalisterna progressiva?

Moral: starkast i närsamhälle?
Ett samhälles moral – till skillnad från dess lagar – uppmanar människor till ett visst beteende. Judiska minoriteter i Europa klarade sig tack vare moralen, eftersom de saknade egna domstolar. Sveriges högtillitsamhälle behövde inte regler för att inte rösta i grupp.
Historiskt har den starkaste moralen varit kopplad till jordbruksstadiet; industrialiseringen har inneburit en nedgång. Disciplin återupprättas genom den militära utbildning som krig kräver.

Religion: Vad händer med religiös moral om välståndet ökar och fattigdomen minskar?
Den har alltid varit oumbärlig. När religionen viker, växer kommunismen. “Utopi kommer upp när himlen går ner”. Protestantismen åberopar förnuft mer än Katolicismen, vilket kanske förklarar varför den senare verkar överleva bättre: den talar till fantasin, hoppet och sinnena. Den skänker tröst och vinner anhängare bland själar som tröttnat på förnuftets ovisshet. Så länge fattigdom existerar kommer det att finnas gudar. Vad händer om överflöd kommer?

Ekonomi: historia alltid präglas av inflation?
Civilisationen har alltid parasiterat på mannen med hackan – bonden. Men denne existerar inte längre – han är anställd av antingen kapitalet eller staten, eftersom jordbruket har blivit en industri. Bankirer vet att historien präglas av inflation, och de är de sista som hamstrar kontanter. Varje ekonomiskt system måste vila på någon form av vinstmotiv för att sporra individer och grupper till produktivitet, vilket leder till koncentrationen av rikedomar. När koncentrarionen blir alltför oproportionerlig slutar det med en påtvingad återcirkulation, t.ex. revolution.

Socialism: historiskt innebär alltid statligt ägande förfall
Socialism förekommer i alla epoker. 2100 f.Kr. i Sumer 1750 f.Kr. i Babylonien, under Diocletianus 301 e.Kr. I alla dess blev staten en mäktig arbetsgivare, privata industriidkare krossades av skattetrycket. Diocletianus socialism motiverades av krigsekonomi: barbarer (ryssar) stod vid portarna. Skattebördan gjorde att människor förlorade incitamentet att arbeta, och regeringen stiftade lagar som band bönder vid jorden och arbetare vid deras verkstäder; detta blev upprinnelsen till medeltidens livegenskap. Det mest långlivade experimentet var inkarikets under 1200-talet, vilket bestod ända fram till Pizarros erövring av Peru 1533. I alla dessa fall är det en växande skara korrupta statstjänstemän som finansieras genom ökande skatter. Idag råder status quo: rädslan för kapitalismen tvingar socialister att utöka friheten, och rädslan för socialismen tvingar kapitalismen att öka jämlikheten.

Regering: alltid oligarki oavsett statsstyre?
Statsmaktens mål är att skapa ordning i stället för kaos (som exempelvis Polens liberum veto). De flesta styren har varit oligarkier: utsedda genom börd (aristokratier), av en religiös organisation (teokratier) eller genom rikedom (demokratier). En återkommande cykel historiskt är: monarki aristocrati democrati diktatur.
Våldsamma omstörtningar ibland har samma resultat som reformarbete: den franska revolutionen ersatte den jordägande aristokratin med den kapitalstarka affärsklassen. Samma sak skedde i England, fast utan blodsutgjutelse.
Det nuvarande systemets förfall beror inte på de rikas ondska utan på människans natur. Demokrati är den svåraste av alla styrelseformer eftersom den kräver en hög grad av allmän bildning och intelligens – men vi glömde att göra oss själva bildade när vi införde allmän rösträtt.

Krig: Polemos pater panton – kriget är alltings fader (Herakleitos)
Under de senaste 3421 åren har endast 268 år varit fria från krig. Krig är den ultimata formen av konkurrens. Det fungerar ofta som en brutal katalysator för teknisk innovation, social organisering och kulturella skiften. Freden kan garanteras antingen av en oemotståndlig global polisstyrka (som kan försvara vilken nation som helst mot aggression), yttre interplanetära hot eller globalt välstånd.

Tillväxt och förfall: det eviga kretsloppet?
I förfall stadium uppstår en skarp uppdelning mellan en kultiverad, förmögen minoritet och en missgynnad, outbildad majoritet, vilket leder till ”inre barbarisering”. Den kollektiva pliktkänslan upplöses i ren individualism och strävan efter omedelbar njutning. De ansåg att den mest tragiska i västvärldens utveckling var inte krig utan att folk tappar tro, vilken ersätts av utopier utan andlig förankring i tradition.
Det främsta botemedlet för att fördröja förfall och överbrygga ojämlikheten är lika tillgång till utbildning. Civilisation är inte något biologiskt nedärvt; den måste aktivt läras ut och föras vidare till varje ny generation av föräldrar och lärare för att hindra mänskligheten från att återfalla i barbari. Durant motsäger sig själv: utopier om jämlikhet är biologiskt dödsdömda, samtidigt utbildningen skall utjämna klyftor?

Är framsteg verkligt?
Endast tekniskt, om man med framsteg menar ”livets ökande kontroll över omgivningen”. Inget moraliskt framsteg. Det finns inga belägg för att moderna människor är lyckligare än människor i primitiva samhällen. Alla tekniska och vetenskapliga framsteg är bara ”nya medel för att uppnå samma gamla mål”: att skaffa sig ägodelar, söka partner, besegra konkurrenter eller föra krig.

Ze wspaniałej uczty muzycznej w Mielnie i Koszalinie wróciłam do powyborczej rzeczywistości szwedzkiej. Na jaw wychodzą oszustwa Somalijczyków, takie np jak wyposażenie wyborców w karty z góry zakreślonym nazwiskiem kandydata. Prokurator sprawdza czy kandydaci za to płacili. Kandydaci somalijscy nie kryją, że będąc posłami w Riksdag będą wspierać swój kraj pochodzenia.

Liberała europejskiego dzieli przepaść od somalijskiego członka klanu. Ten pierwszy jest “anywhere” ten drugi zdecydowanie “somewhere”. Nawet jeśli opuścił swój klan to klan pozostaje w nim. Nie jest to wcale dziwne. Takie uczucia dla własnej rodziny i narodu, naszego miejsca na ziemi, jeszcze niedawno były w nas. Wdzięczność dla rodziców za wychowanie nas, poczucie obowiązku opiekowania się nimi na starość, wdzięczność dla kraju za to że mogliśmy w nim znaleźć wspólnotę historii i kultury. To zupełnie normalne że Somalijczyk czuje solidarność ze swoim krajem pochodzenia, że chce pomoc swoim. Nie uważa też, że robi krzywdę swojemu tymczasowemu krajowi pobytu, bo ten przecież jest zamożny i może sobie pozwolić na pomoc Somalijczykom.

Nienormalnym raczej jest przenosić się anywhere, nie mieć pojęcia o ludziach i kraju, który cie otacza. Żyć w komórce a nie na ziemi. A jest to aktualnie normą – są np miasta w Tajlandii gdzie dominują ludzie z całego świata pracujący online. Oni nie tworzą z lokalsami wspólnoty, nie znają nawet języka. To nie Somalijczycy są nienormalni tylko współcześni globalni liberalni nomadowie. Somalijczycy tacy jak Mursal Isa, którzy chcą być tu i teraz jako część szwedzkiego społeczeństwa, są torpedowani przez liberałów, gdyż odsłaniają prawdziwe oblicze multikulti.

I to właśnie przychodzi do głowy mnie – zeszwedczałej Polce w Goteborgu. (cytat Theresa May)

PÅ SVENSKA

Det finns Somalier som Mursal Isa, som vill vara en del av det svenska samhället här och nu, men sådana motarbetas av liberaler eftersom de blottlägger mångkulturens sanna ansikte och blir inte lydiga instrument och röstboskap. 

Det ärr en djup klyfta mellan den europeiske liberalen och den somaliske klanmedlemmen. Den förre tillhör gruppen som kan leva ”var som helst” (*anywhere*), medan den senare är rotad på en specifik plats (*somewhere*). Han har lämnat sin klan men bär klanen inom sig. Detta är knappast förvånande. Det är helt naturligt för en Somalier att känna solidaritet med sitt ursprungsland och en vilja att hjälpa sitt eget folk – de som blir kvar har ingen stat de kan lita på. För inte så länge sedan hyste även Européer sådana känslor för våra egna familjer och nationer – för vår egen plats på jorden. Vi kände tacksamhet mot våra föräldrar för att de uppfostrat oss och en pliktkänsla att ta hand om dem på ålderns höst; vi kände tacksamhet mot vårt land för gemenskap och kultur. 

Det som faktiskt är onormalt är att bli en person som kan leva ”var som helst” – att sakna koppling till människorna och landet omkring sig – att leva i sin mobil i stället för mark under fötterna. De bildar ingen gemenskap med lokalbefolkningen – de talar inte ens språket. Det är inte somalierna som är onormala, utan snarare de moderna, globala, liberala nomaderna. Och det säger en Polska i Sverige men jag lyssnar inte på liberalerna och låter bli att lära mig svenska.